linew

Nyårsafton

Det blev varken sushi eller Ruby Rouge trots det coola namnet. När jag kom fram till RR insåg jag att jag måste blandat ihop restaurangerna i guideboken och bestämde mig för att hitta något annat. Efter lite irrande blev jag trött och tog första bästa. Det blev inte alls särskilt lyckat. Ris med grönsaker som inte smakade om man inte dränkte det i soja. Så jag drog därifrån ganska snabbt och var helt plötsligt jättetidigt ute. Flera timmar kvar till midnatt. Bestämde jag mig för att hitta ett ställe att ta ett glas vin på. På Créme de la Créme drack jag ett glas Merlot och åt cheesecake. Lite drygt en timme och en kaffe senare var jag på jakt efter en bar. Hittade en precis vid torget där festligheterna skulle vara. Två Sleeman-öl senare och en halvtimme till det nya året blev jag bekant med två amerikanare, Willy och Brian, som föreslog att jag skulle hänga med på en barrunda efter tolvslaget. Det var ju knappast som jag hade något bättre för mig så jag tackade glatt ja. En vodkashot, fyrverkerier, nya ölsorter och nya vänner sammanfattar kort mitt nyårsfirande! Vid 4 var jag hemma på hostellet igen och somnade gott!

Nyårsdagen

11 var jag utcheckad och på väg med min packning till tågstationen. På väg till stationen var det ganska folktomt men jag mötte en man som log och nickade som om han ville säga hej och gott nytt år. I vilken annan storstad händer det?! You gotta löv it. 

Ja, tågstationen är inget liknande de i Sverige. För det första är det dödsvarmt precis som i alla andra byggnader i Montréal och för det andra liknar det mer en flygplats en tågstation. Om man har stort bagage får man checka in dem så de åker i en speciell bagagevagn så har man bara med sig handbagaget till sin plats. Det var himla smidigt eftersom jag då kunde checka in mitt bagage redan på förmiddagen och så få det igen när jag kom fram till Muncton. När det sen var dags att boarda tåget fick man stå i kö, visa biljetten och sen gå ner till perrongen där man blev tilldelad en plats i en av de många vagnarna (säkert 20 st). Eftersom jag är lite hardcore hade jag en sittplats för den 16 timmar långa resan.

Fri från bagage gick jag ut för en promenad och letande efter en metrostation. Jag tog metron till Mont Royal som är som en upphöjd platå där det finns bostadshus, affärer och restauranger. Eftersom det var söndag och 1 januari var det inte mycket som var öppet men det blev en kaffe på Starbucks. Sen bestämde jag mig för att gå till utkiksplatsen på ”berget” och tog bussen en bit. Det var en hel del som också hade det som söndagsnöje och flera strosade runt, sprang eller åkte pulka i parken. Jag tog bussen tillbaka ner för berget och hoppade av vid en annan huvudgata. Mitt mål var att hitta en restaurang men det var lättare sagt en gjort. Efter konsulterande med guideboken gick jag till en gata där det såg ut att ligga många restauranger, vilket det också gjorde, och där fanns också en öppen, grekisk restaurang. Det blev musslor i tomatsås och pommes frites. Rätt trött och frusen efter att ha gått så mycket begav jag mig till tågstationen och väntade där den sista timmen på tåget.

2 januari 2012

Den 16 timmar långa tågresan var rätt så smärtfria (förutom träsmak i baken) och jag sov nog ungefär hälften av tiden. När jag kom fram till Muncton visade sig att de bussbolag jag tänkt åka med till Fredericton var i strejk så det fanns med andra bara två alternativ: hyra en bil eller ta en taxi (lifta är förbjudet i provinsen och inget jag vågar mig på). För första gången i mitt liv använde jag kombinationen telefonbok och telefonautomat och ringde några biluthyrarfirmor. Alldeles för dyrt. Jag gick ut och frågade chauffören i en taxi vad det skulle kosta att köra mig. 175CAD. Så fick det bli och nästan hälften så billigt att hyra en bil. Det var en trevlig chaufför och det visade sig att han gett mig ett underpris (hans chef ringde) så efter att ha kört mig de 2 timmarna till Fredericton och väntat på att jag skulle ta ut pengar ville jag inte vara snål utan han fick rätt bra med dricks (vilket enligt guideboken borde var 15%).

Framme på hostellet trodde jag att jag skulle få hoppa in en dusch och sticka ut och äta middag men nej då, jag fick vänta 1½ timme på att receptionen skulle öppna. Det gick i och för sig rätt bra för jag hittade en jätteskön, stor fåtölj att slumra i. Middag blev på Tim Horton’s och efter det en tur till en affär för lite frukost och frukt. Kanske inte den bästa dagen men jag ska göra mig välförtjänt en lång natts sömn, i en dubbelsäng, i ett eget rum.

Imorgon bär det av mot universitetet och Campus. Och gissa vad. Det ligger i en jäkla backe!

Godnatt!