linew

Den här veckan har varit ganska så händelserik, trots att vi aldrig lämande Perugia. Så jag vill bara förvarna på ett långt inlägg.. so here it comes:

_______________________

Idag är det tisdag och känner för att skriva lite. Det blir ju oftast så att jag bara skriver på helgen, eftersom det är då jag och Clara går och besöker det billigare internetcaféet och sitter där i några timmar. Oftast på söndagar när vi ändå inte har något för oss. Fast det har ju hänt att det blivit på andra dagar också. Jag vet, intresseklubben antecknar.

Jag måste säga att jag själv tycker att jag är lite smart ibland. Kom nämligen på att man kunde ju spara internetsidorna och sen läsa dem när man kom hem fast man inte har internet. Det funkar visserligen bara på DN:s hemsida och bloggarna. Men det är bra för då hinner jag läsa alla inlägg som folk skriver i sina bloggar. Och jag är ju en väldigt nyfiken människa så jag vill ju veta vad som händer (och fötter) i världen.

I vilket fall som helst så sitter jag nu och dricker lite vin. Vi har nämligen blivit bjudna till Zach's wine yard behind the magic green door ikväll. Det ni! Och idag är det San Matino-dagen i Italien och då dricker man vin (som om det inte gör det varje dag).  Dock ser jag inte fram emot morgondagen för då är det the day of doom.  Har nämligen grammatiklektion mellan 9-14 och sen muntligt mellan 17-19. dessutom ska Jakub fira sin födelsedag så då blir det utgång på Downtown, vilket betyder att jag inte ser fram emot torsdag heller för då är det mer grammatik igen mellan 9-14. men nu är det ju faktiskt så att vi har hållit oss nyktra i 9 dagar i streck!  Det är stort.

Igår upptäckte jag att jag (och alla andra svenskar i Europa) känner av finanskrisen där hemma. Euron är nu över 10kr! Så istället för att kosta under 500 kr när man tar ut 50 euro kostar det nu 511kr! BÖHL. Och jag som redan är fattig. 

Jag hoppas min pappa kommer ihåg att ringa mig idag. Tisdag är nämligen den officiella prata-med-föräldrarna-om-vad-som-hänt-sista-veckan-och-fråga-om-mer-pengar-dagen.

Allora,

nunc est bibendum!

Ciao raggazzi!

______________________

Och vad hände sen? Jo, efter en trevlig visit på vingården och kanske lite för mycket vin för min del (även om jag själv inte tyckte att jag drack särskilt mycket) snubblar jag mitt på torget och faller huvudstupa framlänges och slår i hakan. Det dröjer ungefär tio minuter innan jag fattar att jag faktiskt har ont och inser att det är dags för mig att gå hem. Dagen efter vaknar jag med en utstående haka (tänk er häxhaka fast utan vårtan) och ett blåmärke. Lyckligtvis slog jag inte ut några tänder och det blev inte ett fult sår. Jag lyckades ta mig till skolan (skippade första timmen dock) och genomled 4 timmars grammatik och senare också 2 timmar muntlig klass. Mening var att vi skulle ut på kvällen för att fira Jakub men jag gjorde det bästa och stannade i sängen resten av kvällen. Svullnanden på hakan försvann efter två dagar och nu är det bara ett gul-lila-blått blåmärke som knappt är synbart om jag inte lyfter på hakan.

I fredags efter skolan tog jag och Clara en liten tur i Perugia för att titta på lite monument som vår stad har att erbjuda och som vi ännu inte hade besökt. Med The Little Blue i ena handen hittade vi de mest sevärda: vi besökte tempietto som är en rund kyrka, ett museum om stadsmuren, kollade in Palazzo di Piori och gjorde av med pengar på La Fetrillini och 1-euros affären. Jag köpte Stephen Clarke's bok A Year in the MERDE (I recommend his books) och Clara köpte en film som vi såg på när vi kom hem. Den handlade om choklad (så självklart åt vi choklad) och den utspelade sig här i Perugia. I går lördag gick vi upp tidigt för att gå på marknaden som är varje lördag men som vi ännu inte hade besökt och vi handlade massa grönsaker för endast 3,5 euro. På en pasticceria (bröd- och bakverksaffär) inhandlade vi en torcolo som var typ sockerkaka, fast torrare och med chokladbitar och apelsinsmak som vi blivit rekomenderade att prova från The Little Blue. Det är en liten bok - a strangers guide to Perugia - där det står sådant som inte står i vanliga guideböcker utan en hel del värt-att-veta-saker-om-Perugia. Det är nämligen Zach (han med vingården) som har skrivit den ihop med den australiensare som och bor/har bott här. Så har man en fråga om Perugia, hittar man svarat i boken. Den är numera vår Perugia-bibel.

På eftermiddagen fortsatte vi vår kulturella vandring genom stan och besökte bland annat konstmuseet där det egentligen bara fanns tavlor som på något sätt föreställde Jesus, Maria och barnet, profeter, helgon eller änglar. Vi drog slutsatsen att det är lite för religiösa i Italien. Innan vi styrde stegen hemåt smet vi in på Mille e una notte och tog en falafel/kebab och sedan köpte vi en chipspåse på sidis. DOH.

Men vi hörs snart igen!

Puss och kram från Italien