linew

Nu är det officiellt "mørketid" her uppe på 69.e breddgraden, vilket innebär att solen aldrig når över horisonten. Wikipedia upplyste mig om att det kallas polarnatt eller midvintermörker på svenska. i Tromsø har vi nu skymningsljus mellan 8 och 14 på dagen, men resterande tid på dygnet är lika svart som natten. Det gör mig egentligen inte så mycket att det är mörkt, men det är min kropp som stretar emot. Efter en, oftast, stadig lunch vid ett så går kroppen ner på sparlåga och med det nalkande mörkret förblir kroppen semi-vaken resten av dygnet tills det är dags att gå och lägga sig. Och då ska ni inte tro att det bara är att lägga huvudet på kudden och somna in, nejdå. Somna in-processen drygas ut och gör hela maskineriet till en plågsam massa som måste genomlida hela nästa dygn i samma tillstånd. Slitsamt helt enkelt.

Just nu längtar jag bara till julen och att få komma hem till mamma, pappa, Ida och djuren. Bara njuta av att ha tre kruser avklarade och tre examen fullförda (och förhoppningsvis godkända) innan det är dags att ta itu med nästa års utmaningar och äventyr. Planen är att jag blir kvar här i Tromsø till slutet på juli, sen tar jag mitt pick och pack och flyttar till Karlstad och förhoppningsvis har jag kommit in på universitetet där!